CERE:s nya medlem Mattias Näsmans avhandling tittade närmare på varför det varit så svårt att minska bilarnas utsläpp och vilka styrmedel som haft bäst effekt för att åka antalet miljövänliga bilar.
"– Jag har länge intresserat mig för hur samhället ska kunna anpassas, eller ställas om, för att hantera ökande miljöutmaningar. Går det att behålla fördelarna med bilsamhället och samtidigt inte skada människor eller planeten? Integrerad handel och skiftande miljöambitioner gör att den frågan blir extra komplicerad. Min avhandling visar på många historiska likheter mellan regleringen av avgaser och den nutida omställningen till en fossilfri fordonsflotta. Dagens debatt fokuserar i hög grad på olika ekonomiska styrmedel såsom subventioner genom bonus malus, bensinskatter och annat, men i mina resultat kan man se att utsläppsstandarder – som nu förhandlas på EU-nivå – varit de viktigaste styrmedlen för att minska utsläppen på längre sikt. Dessa resultat är relevanta för beslutsfattare på olika nivåer, inte minst för de som bereder Sveriges hållning i europeiska miljöförhandlingar."
"Genom grön upphandling kan offentlig sektor bidra till en omställning mot ett mer ekologiskt jordbruk. Det visar en ny avhandling från Umeå universitet, som dessutom studerar frågor kring efterfrågan på och prissättning av ekologiska livsmedel inom detaljhandeln."
"– Tillsammans med mina kollegor kan jag visa att även om offentlig sektor står för en relativt liten andel av marknaden för livsmedel kan den gemensamma köpkraften bidra till en ökad omställning bland svenska jordbrukare. Jämfört med tidigare studier från andra marknader finner jag också en relativt hög priskänslighet gentemot ekologisk mjölk bland svenska konsumenter. En förklaring kan vara svenska konsumenters starka preferenser för traditionella märken, vars lokala anknytningar måhända redan appellerar till konsumenternas miljömedvetenhet. Dessa nya kunskaper kring grön offentlig upphandling, priskänslighet, och pristransmission bidrar till att myndigheter och praktiker har bättre möjlighet att utforma effektiva policyförslag, säger Hanna Lindström."
Ett totalt stopp för svenskt skogsbruk och skogsindustri är inte realistiskt då träprodukterna fortfarande är en bärande del av vårt samhälle. Enkelt sagt, folk behöver fortfarande toalettpapper och i Sverige växer det mer än det huggs, något som kanske inte är sant i länder som vi då tvingas importera från hävdar miljöekonom Runar Brännlund.
Att hugga eller inte hugga skog, det är frågan enligt Professor emeritus Runar Brännlund. Debatten om hur skogen bäst bidrar till ett möta klimatförändringar pågår. Ur en miljöekonoms perspektiv saknas en realistisk synvinkel menar Runar. -Vi kan tycka och önska att skogen ska förbli stående och endast binda kol, men det är inte realistiskt att vi skulle klara oss utan träprodukter. Vi kommer fortfarande behöva toalettpapper.
Sverige består till sjuttio procent av skog där det varje år växer 115 miljoner kubikmeter skog, varav cirka 74% avverkas. Detta innebär att ungefär 30 miljoner kubikmeter skog växer och binder cirka 30 miljoner ton koldioxid årligen. Skogsbruket och skogsindustrin har tillsammans ett förädlingsvärde om 102 miljarder kronor, vilket innebär två procent av Sveriges BNP. De sysselsätter även omkring 70 000 människor.
Vad skulle hända om Sverige stoppade sina avverkningar under ett år?
Det skulle dels innebära att skogen binder ungefär 85 miljoner fler ton koldioxid per år vilket kan jämföras med att hela Sveriges koldioxidutsläpp 2019 var cirka 51 miljoner ton enligt naturvårdsverket. Värderar vi detta med priset på utsläppsrätter i det europeiska utsläppshandelssystemet (EU-ETS) så skulle värdet på detta bli 42 miljarder kronor beräknat på priset i juli 2021. Priset på utsläppsrätterna ökar dock stadigt och 42 miljarder kronor skulle även det öka, så även om vi väljer att använda oss av den inhemska koldioxidskatten som i dagsläget är ungefär det dubbla av priset på utsläppsrätter. Men vi håller oss till utsläppsrätternas pris i juli 2021.
Värdet på rekreation kan också väntas öka från en uppskattning på 2200 kronor per hektar. Ponera att tio procent av skogsarealen får en värdeökning om trettio procent, då blir värdeökningen på rekreation 1,39 miljarder kronor. Sammantaget kolbindning och rekreationsvärde landar vi då någonstans på 43,39 miljarder kronor, en bra bit ifrån de 102 miljarder som skogsbruket och skogsindustrin inbringar i dagsläget. Något som självfallet kan hävdas vara en försumbar summa.
Realistiska scenarion?
Men det är här den realistiska miljöekonomen kliver in. För vad händer egentligen bakom siffrorna? Sverige har helt slutat med skogsbruk och skogsindustri. Däremot förväntar sig fortfarande konsumenterna toalettpapper, ett matbord i trä och alternativ till betong och plast. Det innebär att Sverige antingen måste importera timmer eller färdiga skogsprodukter, och då försvinner raskt den vinst vi gjort och utsläppen sker fortsatt, men på de ställen varifrån vi importerar. Skogen i Sverige blir dessutom äldre och dess möjlighet att binda kol minskar därför över tid. Vidare betyder det att de ekonomiska värden som genereras i Sverige och bidrar till vårt välstånd ”flyttar” till andra länder. Till detta ska man också lägga den kapitalförstöring som blir följden då alla maskiner som gjort att skogsbruket och industrin rullat på blir mer eller mindre värdelösa. -Till det finns en hel del andra faktorer att fundera kring som att skogsvägar många gånger gynnar turism i fråga om tillgänglighet, hallon som gynnas av föryngringsytor och värdet av älgjakt som även det gynnats av skogsbruket. Det finns många sidor på ett mynt, avslutar Runar Brännlund.
Bakgrund Denna text är baserad på det material Runar Brännlund delade med sig av till SVT under produktionen av Slaget om skogen. Se nyheten "Skogens ekonomiska värde" publicerad på SVT nyheter i samband med programserien. Värdet på rekreation förklaras närmare i: Brännlund, Runar mfl. (2009). Samhällsekonomiska konsekvenser av intensivodling. Faktaunderlag till MINT-utredningen. SLU, Rapport. ISBN 978-91-86197-44-5. Territoriella utsläpp och upptag av växthusgaser, Naturvårdsverket.
Vi har förlorat en god vän och uppskattad kollega. Karl-Gustaf, eller Kalle som vi sa, föddes i Holmsund och blev Holmsund trogen i hela sitt liv. Han började studera vid Umeå universitet 1963, tog licentiatexamen 1972 och doktorsexamen 1977. Under perioden 1979-1988 var Kalle professor i skogsekonomi vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå och 1988-2010 professor i nationalekonomi vid Umeå universitet. Kalle valdes in som ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien år 1995 och av Kungliga Vetenskapsakademien år 1999. I den senare var han bland annat under flera år verksam i kommittén för Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Han var också invald ledamot i Kungliga Skytteanska Samfundet samt hedersdoktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet och Helsingfors universitet.
Kalles huvudsakliga forskningsområden var arbetsmarknadsekonomi, naturresursekonomi (främst skogsekonomi) och miljöekonomi. Inom det arbetsmarknadsekonomiska området studerade han bland annat lönebildning och arbetsmarknadspolitik. Kalles viktigaste bidrag inom det naturresursekonomiska området var att integrera naturresurser och framför allt skog i modern mikroekonomisk teori. Några exempel är modellering av skogsägares beslutsproblem och optimala val, målkonflikter i samband med skogsbruk, och hur virkesmarknaderna fungerar. Inom det miljöekonomiska området arbetade han framför allt med teoribildning kring gröna nationalräkenskaper och deras koppling till mått på ekonomisk välfärd och uthållig utveckling.
Kalle har varit en stor förebild för många av oss med sin aldrig sinande energi och förmåga att entusiasmera. Kalles dörr var alltid öppen, och han tog sig alltid tid med att prata, oavsett om det handlade om Sandvik IK’s senaste match eller värvning, eller om det handlade om hur man löser differentialekvationer. Hans vetenskapliga stringens, kombinerat med hans entusiasm och frimodighet, har haft avgörande betydelse för många av oss som lärt känna Kalle. Man kan utan överdrift säga att Kalle var den förebild vi hade vid bildandet av CERE och vad vi ville att CERE skulle vara. Han är djupt saknad av oss alla, kollegor, tidigare doktorander och vänner i Sverige och runt om i världen.
